1. |
|
|||
Det här är den sista sång jag skriver till dig
Så låt den kännas
En kall morgon bryts av din blick
Den lämnar solen hängd
Om det här är slutet på det vi vet
Låt oss ta med något i fallet, älskling
Under vattenytan
Träffar strålarna mina ögon
Men de här kedjorna släpper inte
De släpper mig bara inte
Kometer
Plöjer över oss
Likt en skugga
följer jag alla dina steg
Hur saker kunde blivit
Hur den här vägen har gåtts på förut
Alla dessa ord
Dessa meningslösa skrin
Ge upp dem
Vi kunde blivit mer än
Alla dessa ord
Det vi inte fick berätta
Ge upp det
Vi kan bli mycket mer än
Bara prat och inget mer
Får munnen att vattnas
Jag hoppades vi inte skulle komma hit
Till platsen där vi tvingas lämna vår dröm
Men här står vi ändå,
I bojor till botten
Men jag drar den med mig
jag drar den med mig.
Så låt oss dansa min sköna,
låt oss färga golvet rött.
Alla dessa ord
Dessa meningslösa skrin
Ge upp dem
Vi kunde blivit mer än
Alla dessa ord
Det vi inte fick berätta
Ge upp det
Vi kan bli mycket mer än vi är.
Konsekvenser
Lagda i marken
Konstellationer
Vi stal från himlen
Det är dags att sluta gömma oss; salta jorden och dra vidare.
Konsekvenser
Lagda i marken
Konstellationer
Vi stal från himlen
Det här är en sista sång jag skriver till dig
så låt den kännas.
|
||||
2. |
Det vi gav till havet
04:23
|
|||
Sätter scen:
Samma rum, samma tankar
Dagarna går obönhörligt fram
Rundgång utan framgång,
utan några färgningar
Stillhet, långt innan det
En önskan om något annorlunda
River tapeter med en hand
tar fram ett leende med den andra
Snälla säg inget mer, jag kan inte hålla tillbaka
Högst upp på vågorna
Krossar allt vi saknat
Snälla säg inte, ett ord till - vi går itu
Bryts våldsamt isär
Åh, se vad du gjort nu!
Vartenda steg
Oändlighet
Tiden rinner ut
Jag kan inte vänta
Förfaller helt
Bort från samvetet
Tiden runner ut
Låt blodet flöda
Låt blodet flöda
Och det vi gav till havet
Får vi inte igen.
Kom igen!
Dansa bort allt svart
Dansa bort allt svart
Blås ut ljuset, önska dig bort en stund
Ut ur skinnet, bort från blodet och ilskan
Det bultar hårt, tränger sig ut
andra vägar faller i glömska
En upptrampad stig
Mot lägre dalar.
En upptrampad stig
Mot lägre dalar.
Snälla säg inget mer, jag kan inte hålla tillbaka
Högst upp på vågorna
Krossar allt vi saknat
Snälla säg inte, ett ord till - vi går itu
Bryts våldsamt isär
Åh, se vad du gjort nu
Vartenda steg
Oändlighet
Tiden rinner ut
Jag kan inte vänta
Förfaller helt
Bort från samvetet
Tiden runner ut
Låt blodet flöda
Låt blodet flöda.
Isen börjar spricka
Saltvattnet lockar kallt
Ge mig styrka att välja
något annat.
Två - samma öde till mötes
För jag förstör allt jag rör
En betryggande sorg
Tro mig, jag har varit här förut
|
||||
3. |
Barlast, jag
04:20
|
|||
Ett våldsamt myteri
Mot det som styrt vårt skepp
En stund av klarhet för
isen närmar sig
Letade efter en fruktbar mark
Men fann döda stränder och salt
Stjärnorna lotsade oss dit
Så vi dömde dem till exil
Mörkret, det omger oss
tränger sig in
Med fyrtornet i sikt
Simmar vi en natt till
Vill vi ge upp och sjunka
eller binda oss till en mast
Med fyrtornet i sikt
Simmar vi nog en natt till
Vem är egentligen barlast?
Överge allt som håller fast.
Med segel spända, ett lätt duggande
Vinden drar hårdare om oss
Fäster rep och blickar uppåt
Kanske får vi möta morgonen
Ljusen släcks och vi famlar i blindo
Vågorna försöker dra oss ut
Kylan biter tag, knappt någon ork kvar
Träet glider ur mina händer
Släpp ut seglen
Full fart framåt
Överge allt som håller fast
Mörkret, det omger oss
tränger sig in
Med fyrtornet i sikt
Simmar vi en natt till
Vill vi ge upp och sjunka
eller binda oss till en mast
Med fyrtornet i sikt
Simmar vi en natt till
Vem är egentligen barlast?
Överge allt som håller fast.
|
||||
4. |
Ett rödstänkt landskap
03:24
|
|||
Likt träd som slår skövlade i marken
Faller vi tungt i sömn
När okunskapen blir
en förutsättningar för att leva
År går och våra döva öron slår tillbaka med fullaste kraft
När flyktingarna vi skapat
klättrar över våra murar
Kommer vi
se sjukdomen
eller fortsätta
Att bekämpa symptom?
Kvällen mörknar
Missilen är snart här
Klockan tickar
Dörrarna stängs, vi kippar efter luft
Hon ska inte dö ensam men jag kan inte stanna längre
En sån vacker syn
Hon ska inte dö ensam men jag kan inte vänta mer
Det är en sån vacker kväll
Om någon nu kommer minnas den
Mark täckt av gulnad barr
omgiven av kala granar
Syndafloder som avlöste varandra
I cirklar jagar vi frivilligt svans, för att slippa se
Folk som krälar över varandra
för att hinna i tid
Ett rödstänkt landskap
Massornas sista rop på hjälp
Men jag kan inte stanna längre.
Byter städer som kläder, den klär dig så väl
Men ryggsäcken är alltid med
Med inövade svar lyckas vi
Täcka varandras ryggar
Vi klättrar på egna stegar
Medan det dunstar, och smälter
Kommer vi
se sjukdomen
eller fortsätta
Att bekämpa symptom
Kvällen mörknar
Missilen är snart här
Klockan tickar
Dörrarna stängs, vi kippar efter luft
Hon ska inte dö ensam men jag kan inte stanna längre
En sån vacker syn
En dröm för mina ögon
Hon ska inte dö ensam men jag kan inte vänta mer
En sån vacker kväll
Om någon nu kommer minnas den
|
||||
5. |
Ensamhetens lov
02:52
|
|||
Inga fler vackra meningar
Skrivs av brutna händer
Fyll böckerna med bensin
och se vem som lämnar er
Åh, denna leda
Den sliter loss allt från väggar
Sakta sjunker allt!
Mot en högupplöst himmel
Speglar sig hotet i färgat glas
För vem är du när strömmen går?
Vissnar ni så vittrar jag
Vissnar ni?
När det som finns kvar
Målar bilder av igår
Försök att glömma
Blicka framåt, du måste, det går
Allt det som finns kvar
Som målar bilder av igår
Försök att glömma
Blicka framåt, du måste, det går
När fördämningarna brister
Och vågorna omfamnar oss
Varje steg blir ofattbart
Dofter som aldrig går ur
Bilder, som inte förkastats
Upplöses, och går tillbaka
Överkommer och segrar
Och när allt det jag sökt
Äntligen finns nära till hands
Inser jag att svärtan fortfarande sitter kvar
Att den är fast längst ned, under det frusna
Att vara utelämnad
Kräver ett visst försvar.
När allt det som finns kvar
Målar bilder av igår
Försök att glömma
Blicka framåt, du måste, det går
Allt allt det som finns kvar
Som målar bilder av igår
Försök att glömma
Blicka framåt, du måste, det går
|
||||
6. |
Bär mitt lik i guld
03:10
|
|||
Lugnet passerar snabbt
Nöjet, helt bortom mig
Outhärdligt tynger ögonen
Tills de torkar och spricker
Tills de fylls av vitt
Nätter fyllda av sken
där smutsen täcker vyn
Där armarna täcks av rivmärken
svetten från den enda som springer igenom natten
mot ett eget mål
Var det ens bråttom?
Rygg mot rygg,
lättja och blind flit
I bänd och spjärn mot varandra
I ständig bänd och spjärn!
Allt för ett namn bland keruberna
Kämpar
Tills de håller parader i mitt namn
Bär mitt lik i guld
Lyft mitt minne med smärta
Minns dess pris
Hunger - ständigt omättad
Bär mitt lik i guld
Skriv mitt namn i svärta
Minns dess pris
Hunger - ständigt omättad
Med uppsydda ögonlock
Blicken - fäst långt bort
Bland ceder och cypress
Konstant stress och tristess
Denna rastlöshet, vår bane
Utan en fast punkt
Mening och riktning
Denna rastlöshet, den blir vår bane
Seger,
står handfallen vid,
Seger,
Tynar bort vid,
Seger,
Går under vid,
Seger
Vid seger.
Kämpar in i det sista
Kämpar in i det sista för ett namn
Kämpar in i det sista
Bär mitt lik i guld
Lyft mitt minne med smärta
Minns dess pris
Hunger:
Jag var inte trött en sekund.
Bär mitt lik i guld
Lyft mitt minne med smärta
Minns dess pris
Hunger - ständigt omättad
Bär mitt lik i guld
Skriv mitt namn i svärta
Minns dess pris
Hunger - ständigt omättad
Tynar bort efter år av strid.
|
||||
7. |
||||
I grupp tar vi oss fram
i sol, över sanddynorna
stegrande puls, svettiga ryggar
med fingret på avtryckarna
Väcker besten inom dig
Väcker besten inom dig
En reflektion bakom kullen
ett hastigt svep av ljus
någon har siktet inställt
tar flanken och ökar takten
Och om en granat
spränger oss alla till spillror
att dö vid er sida
vilket underbart sätt att dö
Nytt anfall, röd flagga
Ska vi gå vinnande ur?
Kulorna viner om oss, ta skydd och skjut
Nytt anfall, röd flagga
Ska vi gå vinnande ur?
Flashbang, kniv – bland allt vitt är jag osynlig
Magasin efter magasin
Tömmer jag i fiendens liv
Springer den sista biten
Till ruinerna och ser att:
Bara några få skott kvar
Jag spar dem till dig
Ristar ditt namn i sidan;
Och om en granat
spränger oss alla till spillror
att dö vid er sida
vilket underbart sätt att dö
Vågar knappt kika över krönet
Hukar, smyger med flaggan i min hand,
sönder, sårad och sargad
Fyra mot en, ett djupt andetag
reser mig,
och öppnar eld.
Nytt anfall, röd flagga
Ska vi gå vinnande ur?
Kulorna viner om oss, ta skydd och skjut
Nytt anfall, röd flagga
Ska vi gå vinnande ur?
Flashbang, kniv – bland allt vitt är jag osynlig
|
||||
8. |
Efter oss, syndafloden
03:55
|
|||
Beväpnad med ett svek och en insikt
Tar kliv mot andra och annat än min plikt
Med cyanidkapseln gömd under tungan
Med förklaringar undangömda för ...
Det är dags att ge oss själva en chans
Vad som varit betyder ingenting alls
Brinner, i flammorna för syndens skull
Dränkt i bensin och parfym, över hela ditt rum
Springer, jag springer ständigt vid avgrunden
”Efter oss, syndafloden.”
Så låt oss bygga större palats där ingen alls får leva
Spelar ut det som planerat: vår coup de grace
Blottad men segerviss
En bekväm vantrivsel som mynnar ut
i en villkorslös kapitulation
Skändad av den fria viljans tyranni
Bländad av dess ungdomliga eufori
Vi släcker vestalernas eldar
För jag har beställt vår grav.
Brinner, i flammorna för syndens skull
Dränkt i bensin och parfym, över hela ditt rum
Springer, jag springer ständigt vid avgrunden
”Efter oss, syndafloden.”
|
||||
9. |
Gör ett jävla hål här
02:44
|
|||
Det luktade precis så
som det gör på vägen hem
efter något sånt
Vi sade, ”Tack och förlåt”
O du, mångbesjungna Du
Som inte längre går att skymta
Förpestar min natt
Fortfarande, trots att
Jag gör mina relationer trasiga
Det är det enda sätt jag vet
… bara så du vet
Har du någonsin varit rädd
innan du varit rädd för dig själv?
En krans av törn och blad
Med svärd och fackla dragna
Blodstänk i ansiktet
Hämndfylld färd, mina vänstra hand
En krans av törn och blad
Med svärd och fackla dragna
Varje dag som går
Varje dag, var år
Vid fyrisån satte jag mig och grät: tyst, och utan tårar.
Om det enda du ångrar är att du berättade
ångrar du ingenting
Har du någonsin varit rädd
innan du varit rädd för dig själv?
En krans av törn och blad
Med svärd och fackla dragna
Blodstänkt i ansiktet
Hämndfylld färd, vänster hand
En krans av törn och blad
Med svärd och fackla dragna
Varje dag som går
Varje dag, var år
|
||||
10. |
Hoppas kräftan tar dig
03:49
|
|||
Hungriga käftar
i din nacke
så be en bön, fyll den med lögn
och känn oss sluka din kropp
Hungriga käftar
i din nacke
så be en bön, fyll den med lögn
och känn oss sluka din kropp
Jag tror det är för sent för att spela blyg
För sent för att spela svår
Så jag säger det här rakt ut:
Jag vill bryta din rygg i två
Om jag bara fick avsluta storartat
Med pianotråd, med riktat våld
dina ordlösa skrik på nära håll
Någon borde ställt ut sitt barn i snön
Lämnad det till hundarna
Ett lik, att komma upp i tö
Hungriga käftar
i din nacke
så be en bön, fyll den med lögn
och känn oss sluka din kropp
Hungriga käftar
i din nacke
så be en bön, fyll den med lögn
och känn oss sluka din kropp
Ett helt kungarike
Lagt i lågor
Bränn ner allt.
Sluta, jag blir generad
Av dessa övervälmande ord
Men trodde du helt ärligt
Att du skulle komma undan?
Klockan har typ klämtat
Och timmar - räknats
En önskan, i all sin enkelhet
Gå ner på knä och viska djupt
Så be en bön, fyll den med lögn
och känn oss sluka din kropp
Hungriga käftar
i din nacke
så be en bön, fyll den med lögn
och känn oss sluka din kropp
Hungriga käftar
i din nacke
så be en bön, fyll den med lögn
och känn oss sluka din kropp
Hoppas kräftan tar dig
Hoppas kräftan tar dig med.
|
||||
11. |
Hågadalen
04:26
|
|||
Välkomna till
Det efterlängtade slutet
Den oemotståndliga undergången
Vår sorti i trumf.
Jag har lånat några ord för att sätta ihop dig:
Avstånd, flämtande ilska
Och det som en gång var
Har nu upplösts i nerven
Lättnaden håller en hand på min axel, ler och suckar:
över Skärfälten är saker lättare.
Jag faller aldrig ensam
Jag kommer alltid tillbaka
Om du som drömmer älskar
finns det något kvar
Jag faller aldrig ensam
Jag kommer alltid tillbaka
Om du som drömmer älskar
finns det något kvar
Ensamheten: ett alltför högt pris.
Ett för stort brustet hjärta för denna späda kropp
Men jag hoppas du lyssnar
Jag hoppas du lyssnar nu
Se att det fanns något mer
På andra sidan dig
Men jag hoppas du lyssnar
Jag hoppas du lyssnar nu
ser att din makt
inte var oinskränkt.
(Lovade, lovade, så fruktansvärt rädd.
Vill göra dig illa för att komma upp igen.
Inte för att förlora utan för att hålla kvar,
Du borde låtit mig brinna under år som hjärtslag.)
Det här är det sista vi gör i kväll
Så stäm upp din röst
och bjud upp till dans
Jag faller aldrig ensam
Jag kommer alltid tillbaka
Om du som drömmer älskar
finns det
finns det något kvar
Vi faller aldrig ensamma
Vi kommer alltid tillbaka
Om du som drömmer älskar
finns det något kvar.
Vi faller aldrig ensamma
Vi kommer alltid tillbaka
Om du som drömmer älskar
finns det något kvar.
|
Streaming and Download help
If you like Yersinia, you may also like:
Bandcamp Daily your guide to the world of Bandcamp