1. |
||||
Sena sommarkvällar. vi pratar om spöken,
Ristar i sanden. Det sköljs bort innan gryningen.
Hör ordens kristallklara upplösning i vågor
när vi tittar upp mot den stjärnklara himlen säger du
”förstå att allt existerar som ett fyrverkeri:
sprakande, högljutt, och lika overkligt.”
jag ska slicka himlavalvet rent
om det nu stjäl din uppmärksamhet.
När du hör det här ljudet är det dags att vända blad
Ristat i sand, inte sten, det du kallar ”jag”
har du någonsin legat utsträckt i en främmande stad
lyssnat på for emma och tänkt:
det skulle inte göra något om det blev idag
i gryningen låter du mig berätta allt som blivit fel
vi är fortfarande ensamma
och jag skäms när du säger
”världen är inte skyldig dig ett skit.
det är du som är skyldig världen ditt liv.”
och tittar upp
jag ska slicka himlavalvet rent,
om det nu stjäl din uppmärksamhet.
hans svärd skär tankarna i två:
låter dem spridas i den ljumma vinden.
”Inget ändras förrän vi. Du kan ömsa skinn när du vill.”
De andra vaknar till liv. Sömndruckna går de längst vattnets bryn.
”Vill du? Jag vill.”
|
||||
2. |
Den svagaste låga
03:51
|
|||
hon drabbades av svindel och ville bort men saknade röst och mod
uppgivet övergiven. ha tålamod. (sjunk genom jord)
genomskinlig. (fall genom vita lakan)
världen i upplösning: vakenheten en dvala.
förnekade att det någonsin hänt
en hemlighet som brände hål i fickorna jämt
med sin dagbok kröp hon upp i ett hörn och ihop.
ryggen kröktes tio grader per år
en quasimodo under tyngden från igår
medan pappret ruttnade, skrynklades. skäms.
den svagaste låga till det mörkaste hav
det är bara misär, inte mer än upp till knäna
ett lejonhjärtat brustet, hon aldrig mer kan bära
var fan är rättvisan i det?
det var hennes fel att hon inte sagt ifrån
hon som frammanat och satt sig i en situation
skapa inte en scen. var inte till besvär, är du vänlig
vecklade och vek sina tankar i pappersloppor
haikus gömda i vrår, glömde bort dom
vågar inte städa. vågar inte ha någon där,
någon nära.
var fan är rättvisan i det?
...
det är bara misär, inte mer än upp till knäna
ett lejonhjärta brustet, hon aldrig mer kan bära
den svagaste låga till det mörkaste hav
den svagaste låga till det mörkaste, mörkaste, mörkaste, mörka, mörkaste, mörkaste hav.
|
||||
3. |
En Swansea Love Story
03:35
|
|||
ditt hår var längre då. din röst högre, men inte starkare
våra virvelvindar kollapsade i varandra
där tog de ut sig. och i stormens öga
satte vi oss tillsammans framför terminator två
och var tillfreds.
ingen annan kunde förstå hur ovanligt det var
att det var tyst. att vi inte var rädda.
halva livet med en andra halva
vem som är svart och vit ändras ständigt
men vi blir bättre tillsammans
hur nära de än kommer. kommer de aldrig så nära
”du är din pappas son, allt du lovade aldrig någonsin bli”
en pöl liten nog att drunkna i
”du är din pappas son, allt du lovade aldrig någonsin bli”
en pöl liten nog att drunkna i
jag minns att jag låg i din brorsas säng och hörde stimmen strömma utanför
tänkte att jag ville bo där. inte i närheten
med sax klippte jag upp våra dnasträngar. med papperslim pressade jag dem samman.
Jag hör din röst eka tillbaka,
högre, men inte starkare.
nu skriver vi historia. min synkroniserade bror och jag.
|
||||
4. |
||||
vad betyder ett förlåt? vad mer kan man göra?
vad betyder ett förlåt? har inga fler verktyg att använda
de river upp mer än stöttar
Tar en genväg genom kyrkogården, förbi Stillhetens Kapell
”Varför slår du dig själv? Va? Varför slår du dig?”
”För jag förtjänar det.”
”Men hur mycket är tillräckligt? När är är du ren?”
Jag behöver dig... men inte som du behöver bli behövd.
Papperstigrar, svansång, vargtimme, hundår, kattguld, björntjänst
Låtsas som det aldrig hänt,
och det har aldrig hänt
ändå till låns. taget för vinden
framåtlutad och snubblande genom ögonblicken
om du vill titta bakåt får du göra det själv
det är en hägring, hägring, inte verkligheten
svart himmel... vitt helvete.
Frågan är inte om det är uppsåtet eller konsekvensen som räknas, utan vem fan som räknar.
Att leva med ånger är trygghet i sorger, du lämnades där för att dö.
När alla vinklar är räta finns bara en väg att ta:
Erkänn dina synder och överge dem.
Släpp, släpp, släpp, släpp tag. Släpp tag.
Papperstigrar, svansång, vargtimme, hundår, kattguld, björntjänst
Låtsas som det aldrig hänt,
och det har aldrig hänt
ändå till låns. taget för vinden
framåtlutad och snubblande genom ögonblicken
om du vill titta bakåt får du göra det själv
det är en hägring, hägring, inte verkligheten
|
||||
5. |
Färjesång
03:23
|
|||
Här:
Håll en sparv i dina händer. Känn dess hjärta bulta hårt.
Vad är du? Utan luft och vatten.
Vad är du? Utan andra.
Ett namn?
Kläder?
Minnen?
Vem har rätt att något säga.
Öppna dina händer
Det är bara en lek ändå. Vem vill du spela?
Det som skiljer dig från mig, sparv
är samma som binder oss samman
Det är bland oss som tunn, vit luft.
Som innan du fanns. Som innan du fanns.
Det finns inget att förstå!
Det är allt du behöver veta
Du är ingenting:
betydelselös.
En släckt glimt
och en starkare tänd.
Vad är sorg utan någon som känner den?
Ett utblåst ljus där han var.
Tomhänt och yr sjunker jag ner:
Släppt fri.
Perfekt.
Och till och med djupet tystnar.
Öppna ditt hjärta
Det är bara en lek ändå. Vem vill du spela?
|
Streaming and Download help
If you like Yersinia, you may also like:
Bandcamp Daily your guide to the world of Bandcamp